Björns Fiskeblogg

Björns Fiskeblogg

Bättre sent än aldrig...

ResorPosted by Björn Tue, April 24, 2012 14:30:44

Sent inlägg från Januari…

Plötsligt ringer klockan. Vem f.. har ställt den? Jo, just det. Det är fiske på gång.

Snabbt upp ur sängen, klockan har precis slagit 06.30, men som vanligt när det handlar om fiske studsar jag upp som en tonåring ur sängen. Samma visa varje gång det handlar om fiske.

Efter en snabb frukost, bestående av rostad macka och ett glas juice var jag redo, Dave hämtade upp mig utanför grinden vid huset. Han var i tid, det är man inte van vid då man är i Thailand. Men då är han hitflyttad också, ingen Thailändare alltså.

Jag hinner inte ens in i bilen förrän jag möts av en man som är besatt av sitt ställe, ett ställe han började bygga upp för exakt 12 år sedan. Men det är inte stället han är besatt av, det är den mäktiga och mystiska Arapaiman. En fiskart jag inte har några erfarenheter alls av, det enda jag vet har jag läst lite hastigt på nätet och där framkom det att den kunde bli riktigt stor.

Efter ett tag av den halvtimmes långa bilresan började han sansa sig med pratet om Arapaima. Han utlovade självsäkert en fisk inom en minut om han själv fick styra spakarna. Det var jag snabb att lova, men jag hade väldigt svårt att tro på honom. Kanske en fisk runt hektot eller liknande men inte ett gram utöver det.

På plats vid Greenfield Valley Fishing Resort möttes vi en guide som redan fixat prylarna. Dave möttes av en kopp kaffe och jag fick frågan om kaffe, men avstod eftersom suget att drilla var alldeles för stort. Den där ”minutfisken” lockade på tok för mycket.

Dave valde ut en plats, riggade upp spöet med en halv agnfisk av konstig art, liknade dock strömming till utseendet. Han kastade ut lite annat trevligt som kyckling och bröd. Sedan kastade han i betet vi agnat på kroken.

Flötet hann knappt landa innan det började röra sig. Det liknade fisk av den mindre varianten. Precis som de tankar jag hade i bilen. Snabba tankar förde mig till de 1200 kronorna jag precis lagt ut, lite snål kanske, men jag förstod det. Bara småfisk..

Plötsligt dök flötet och slirbromsen började skrika, samtidigt som Dave gjorde mothugget. Han skickade snabbt över spöet till mig. Jag, stressig av den tunga fisken som efter en och en halvminut tagit mitt bete. Självklart öppnar jag upp med att göra alla tänkbara fel man kan göra.Han såg nog mig som en riktig ”loser” med spö i näven. Men fisken landas och efter riktigt trevlig fight kan jag äntligen andas ut. Plötsligt var resan värd alla pengar. Fisken som landades vägde kring 6 kg. För mig var den stor och för guiderna var den i minsta laget. Trots att storleken var i minsta laget så gav den en ”fight” jag inte ens kunde drömma om.

När fisken simmat tillbaka och pulsen började slå lite mer åt det normala så riggade vi upp ett nytt spö och kastade ut. Vi fiskade hela tiden med två spön, ett nära land, ca en halvmeter utanför kanten och det andra mot den andra kanten på jakt efter Arapaima.

Dagen gick och fiskarna avlöste varandra. Arapaiman höll sig undan och sent på eftermiddagen fick jag till sist se en, en minst sagt mäktig varelse som liknade mer ett sjöodjur än en fisk. Skräckblandad förtjusning i kroppen där den ena tanken sa” Ta betet!!!”. Den andra tanken sa ” Hoppas jag får den där fisken nästa gång!!

Förutom de fiskar jag lyckats landat hade jag flera tapp och oändligt många känningar. Överraskande var fisken kämpaglöd, mina förväntningar var sega tunga fiskar som tjurade efter botten. Varje drillning blev dock en match som jag sent kommer glömma.

När dagen var slut kunde jag stolt titta tillbaka på den som ganska lyckad. 14 fiskar med en vikt mellan 5 – 15 kg. 13 Red Tail catfish och en liten Thai Catfish. Den fisketuren hamnade lite högre upp än de flesta fisketurer jag haft.

Nästa gång tar jag den mystiska Arapaiman…

Ja då var bloggen igång igen…Mer saker kommer inom kort.

/BJ

  • Comments(0)//bjornsblogg.bjornesfiske.se/#post48