Björns Fiskeblogg

Björns Fiskeblogg

Spökfiske

SpinnfiskePosted by Björn Fri, August 05, 2011 11:31:20

Under gårdagen var vi ute på nya äventyr, denna gång var det jag, Henke och Bengtsson som drog iväg. Längre ut i vildmarken kan man inte komma, kändes det som i alla fall.

Iklädd vadare och alldeles för varma kläder för vädret satt jag och väntade på Bengtsson som vanligtvis brukar vara lite tidig då det gäller fiske. Men denna gång var han sen, vilket gjorde mig ännu svettigare. Mullrandet hördes fortfarande och dropparna singlade sakta men tungt ner från himlen. När jag sitter där på tröskeln till mitt fiskerum kommer en granne och går förbi i motionssyfte, ute i regnet dessutom. Folk är inte kloka, det regnade ju. Hur kan man motionera då det regnar.

Under vår relativt långa biltur mot Lögdö vildmark fortsätter regnet i samma hastighet som tidigare, då jag satt på tröskeln och hade funderingarna på den motionerande grannen i regnet. Då slog det mig, är det mycket vettigare att åka och fiska i detta väder?

Efter en stunds resonerande med mig själv kunde jag ena mig i de inre diskussionerna, ja självklart, fiske är bättre än att motionera.

Äntligen framme, vid det för mig och Henke nya vattnet. Det såg fint ut, flugfiskevänligt och det enda felet var att det är en fiskare på plats redan. Men han packar ihop då vi kommer och han har precis avslutat ett riktigt bra fiske. En trevlig prick som ger oss tips och råd inför vad vi skulle utsättas för.

Jag och Henke kunde inte bärga oss. Bengtsson däremot stannade med den trevliga mannen och pratade på. Två vak i sikte, direkt då vi kommer, förväntningarna höjdes ännu mer nu än efter den trevliga mannens ord. Henke körde de klassiska fraserna, ”Vi ska nog börja med att säkra upp fisket med att fiska med drag, när vi fått en fisk kan vi köra fluga.” Dessa ord ger mig alltid otäcka rysningar i kroppen, samma sak denna gång.

Sedan påbörjades fisket, naturligtvis med de hetaste dragen och flugor som borde fungera denna dag. Inga känningar, förutom en öring som tar Bengtssons drag och den kliver av alldeles innan den ska landas.

Fisket fortsätter utan resultat, vi tänker på den trevliga mannen och det fisket han hade. Henkes ord dyker upp gång på gång i mitt huvud och de gör att jag fiskar sämre. Undra om det är psykologi från hans sida? Kanske försöker han psyka mig?

Efter ett varv runt tjärnen bestämmer vi oss för att prova ett annat vatten. Kanon, två nya vatten på en dag och det kan knappast bli bättre.

Efter en felkörning och en stund senare är vi framme. Som vanligt då det gäller avstånds- och storleksbedömning hade Bengtsson helt fel. Sjön vi kom till var tre gånger så stor som han beskrev den och sträckan vi gick till vattnet var inte de 500 meter som han sa. Men vad gör det? Vi kom fram till en spöklik plats där dimman låg över allt som i en hemsk skräckfilm. Det kändes lite otäckt, men vattnet såg väldigt lovande ut.

Den ena miniabborren efter den andra, utöver det några små öringar och resultatet var minst sagt mager. Men det var inte därför vi gav upp, det gjorde vi eftersom vi var lätt skräckslagna. Tre stycken hariga pojkar som skrämde upp varandra i den mörka sen sommarnatten som låg inne med en ruskigt kuslig spökdimma gjorde att vi tog fart hemmåt. Droppen var det grovt plaskande ljudet längre bort i sjön, lät som ett djur av större modell tog sig ett dopp.

Bengtsson satte av i hög fart, tätt följd av Henke och sist men inte minst jag själv. Bengtsson som inte har en kondition värt att tala om påminde mer om en bloddopad finländsk skidåkare än en brödförsäljare för Pågen.

Slutligen nådde vi bilen, lätt svettiga och ett brett leende eftersom det hela kändes så fånigt. Nog talat om det, ett långt blogginlägg om få och små fiskar. Kanske ett rekord i berättande text som inte handlar om fiske eller fisk på denna blogg.

/BJ

  • Comments(0)//bjornsblogg.bjornesfiske.se/#post43